Med händerna prydligt tillknäppta bakom ryggen å näsorna längs takåsarna, med halvslutna ögon, spänd överläpp och giporna i en världsvan min var vi på alternativunderhållning i Torshälla för att spana in 1000-konstnären Urban Engströms utställning på Eberling-muséet.

Kanske avslöjades vi, trots anstängt minspel, att inte passa sinnebilden av konstmuséebesökare genom våra snetrampade skitiga Converse, orakade nyllen och oljefingrade trucker-kepsar. Men vi var nog heller inte Eberling-muséets första besökarna av den arten den här sommaren eftersom Mr. Engstöm från Stallarholmen har övertygat om att handbyggda gamla motorcyklar kan, och bör anses som konst.

Vi vet att det finns ett motstånd i den etablerade konstvärden mot det som som kan uppfattas enkelt att förstå och sådant som faktiskt kan användas på riktigt. ”What, kan man använda den fo’ real? Då är det fan inte konst! Modern konst ska vara abstrakt och jävligt svårt så ingen begriper förutom den utbildade och vältalige konstnärssjälen”. Hur som helst bevisar Urban motsatsen, och även om det inte handlar om en hel hall fylld till bredden med en massa choppers, gör han ändå en viktig insats då han lyckats med att, vad vi känner till, för första gången ställa ut en gammal Trajja och en BSA som skulpturer på ett etablerat konstmuséeum.

Man kan lugnt påstå att Urban Engström är något av en otippad kameleont då han blandar ett digert konst-CV med bland annat utbildning på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan, proffessorsgrad i skulptur och en mängd utställningar i ryggen med en passion för gamla motorcyklar. Hans etablerade ställning som konstnär hjälper säkert till, men tar man sig en närmare titt på de två hojar som ingår i utställningen, kan man förstå att ingen kan neka honom att kalla det skulpturer.

Death Rattle ar något så udda som en svensk-indiskt-ungerskt ihopplock baserat på en 42:ans modifierad BSA-ram med en metanoldriven 500cc Jawa isracing-spis med dito låda. Original 40-tals BSA webbgaffel och obromsat fram. Handgjorda detaljer och knackad och syra-etsad dekor.

Den andra hojen har varit rätt omtalad vet den som hänger med. Johnny Cash special kom 2:a i chopperklassen på Norrtälje Bikeshow 2008 och har figurerat i ett antal MC-tidningsreportage. JCS är byggd på en stelopererad Trajja-ram med en T140 unit-motor. Gaffeln och bägge bromsarna är från diverse 70-tals Honda.

Urban Engstöms hemsida:
http://www.urbanengstrom.se/

Omkonst.se om utställningen:
http://www.omkonst.se/10-engstrom-ogren.shtml

Mooneyes Sweden ställer för sjätte året i rad till med hoj/custom/hot rodträff. Käk, pin stripers & tatuerare finns även på plats. Fullt ställ med andra ord! Bränn till Näs & rulla hatt om du har lust.

Kolla in www.mooneyessweden.com  för mer info!

PEACE OUT!

Folk kom från allt mellan San Diego, tio timmars resa söderut till Oregon, sex timmars resa norrut för att kika in parkeringen på NorCal KnockOut, och det hela blev en grymt lyckad första träff. Så pass att nästa års datum redan är spikat till 2:a juli 2011 på samma plats.

Kolla in bilderna nedan, och se till att klottra ner datumet om du skulle befinna dig i närheten vid den här tiden nästa år.

Mer info om Hanks verksamhet hittar du här:

http://www.hollywoodhanks.com/

Vi stötte på Pekka Mannermaa aka Pekka Wizzzard på en av träffarna i Sverige. Det visade sig att han hade en del att berätta om Do-Dads Offbeat Weekend i Finland i början av Juli. Det byggs ju, som vi alla vet, en jävla massa trevligt over the österpöl, så here goes…

Do-Dads Offbeat Weekend has been in the last 10 years the premium hot rod and custom –meeting in Finland.  What makes it different from the some other kustom culture meetings is the family oriented activities during the weekend. Many of the participants and  the  organizers bring the whole family, including dogs, to Do-Dads, so being together with a selection of vehicles built before -62 is what gives the character to this meeting. There’s maybe not that many bands playing in the evening but people enjoy the good serving and top quality organization of the meeting. The vehicle age limit is sometimes a bit vague since word custom is more important than the age, and for some reason lowriders as custom vehicles have a soft spot in their hearts. Responsible of Do-Dads organization are the members of Helsinki based custom car club Tomahawk Town, Pekka Wizzzard and Esa Mikkonen as the head organizers.

Custom cars have a long history in Finland and Do-Dads has been a release date for many of the coolest customs in the country and seems like the amount of them keeps staying strong. The street rod scene is much smaller though, street rods as we see them in Sweden or Scandinavia are scarce but old style hot rods have a strong hold on the scene, many of them are based on model A:s. Under the 10 years of existence Do-Dads has collected a nice amount of these vehicles and quite a few Swedish friends as well. This year the place was about 10 miles from Helsingfors, Raseborg and the turnout was a bil smaller than normally, around 100 cars. This was also the last of the Do-Dads meetings, Esa And Pekka has been very busy with their other activities and they feel that there is not enough time to keep up the pace.  But no worries, the scene is active and no doubt new meetings are already under the planning stage.

Text & photo:
Pekka Mannermaa
www.wiz-art.org

På förekommen anledning, känns det som att helgens begivenhet på strippen utanför Malmby behöver en ytterligare analys. Reaktionerna och tänket kring träffen har varit många och av rätt varierande karaktär, så här kommer en vända åsikter till!

Hur det än må vara med busliv och allmän dekadens i samband med större evenemang som Power Hot Rod Reunion, betyder det likväl mycket för vår hobby och kultur, att det finns forum eller tillställningar att bege sig till. Platser att sammanstråla på, tillfällen att kika på varandras byggen, slänga käft och knäcka några kalla i glada vänners lag… Och kanske framför allt – Gasa ur sitt hemmabyggda skit ordentligt, så grenrören minst ser ut som blånerade penisar!

Hela begreppet Hot Rodding har ju under de senaste åren vuxit oerhört, och tyvärr tenderar detta faktum att dra till sig alla sorter. Det vill säga fucking posers, wannabees, festprissar och blandmissbrukare som ser motorhobbyn som ett svepskäl för att få supa ner sig… Men också, och kanske framför allt, helt hederliga rodders, bikers och allmänt intresserade och seriösa människor! Det är ju ändå för dessa individer grejer som reunion är tänkt för…!?

Riktig illa är det dock om poliser tillkallats för annat ändamål än att tämja drägg och tukta illvilliga antagonister, utan att det står två trafikpoliser vid ingången till en träff för ombggda fordon i klassisk 1940´s-60´s style, och likt ankjakt i en plaskdam skjuter av bil efter bil… Då är fanemig den absoluta botten nådd!

Trots riktig dålig tajming av Polman med hällregn och kallgrader, så blev det ju faktiskt några timmar av trevliga race och givande möten i lördags. Så vafan…

Lowbrow Mag, funderar dock lite över alla kritiska röster och börjar skissa så smått på en alternativ hot rod weekend. Så håll er vid gott mod så kommer det ett ballt och mindre kommersiellt alternativ framöver.

Hörde jag någon nämna Mud Run Weekend!!!???

[View with PicLens]

123►

Streamlinern på bilderna stod klar 1939 & byggdes för att bräcka hastightsrekordet på land. Andra världskriget satte dock käppar i hjulet & bilen separerades från motorn & ställdes undan för förvaring.

Mercan var 27 fot lång, vägde 3 ton & var försedd med 3 axlar varav 2 var drivande. Motorn var en DB-603, med andra ord en V-12a på 44.5 liter som vanligtvis var hemmahörande i flygplan. Topphastighteten beräknades vara 456 mph, ni läste helt rätt. 456 mph!! Det är i runda slängar 750 km/h. Bilen finns fortfarande & står idag på Mercedes-Benz museumet i Stuttgart, Tyskland. Vill ni läsa på mer om den brutala Mercan så hittar ni hela historien här: http://greyfalcon.us/Mercedes%20T80.htm

Till helgen är det dags för Lowbrow Magazine att pallra sig neråt trakterna kring Uddevalla & besöka A-Bombers Old Style Weekend. Vi kommer givetvis släpa med oss hela vårt sortiment av blaskor & kläder så att ni kan klä er fint & läsa något vettigt. Allt ni behöver veta hittar ni på www.a-bombers.com men vi har gjort det enkelt för er & plitat ner den nödvändigaste infon här nedanför.

Vad: En enorm träff/fest med traditionella hot rods, hojar, customs, band, DJs, försäljare, pin stripers & givetvis en del käk. Stuket på fordonen ska vara i 30-50tals style. Fordon nyare än 1956 parkas på gästparkeringen. Backracet går som vanligt av stapeln under Lördagen.

När: Helgen 30-31 Juli.

Var: Backamo Lägerplats, 2 mil söder om Uddevalla. Skyltar kommer finnas utplacerade längs de större vägarna.

Kostar: Hela helgen (Fre-Lör) 500 spänn. Endast Lördagen kostar 400 spänn.

Mer info: www.a-bombers.com

I helgen gick årets Power Hot Rod Reunion av stapeln & det var som vanligt fullsmockat med customs, hot rods & coola racebyggen. Vädret kan ju ingen styra över & den senare hälften av Lördagen regnade tyvärr totalt bort.

Om man ska klaga på något, & det ska man ju göra om man är svensk, så var det hur insläppet av bilar sköttes. Fräna byggen blev hänvisade till att parkera längs raksträcken som löper utanför själva området medans sunkiga raggarpråmar, Volvos & husvagnsekipage tog upp stora ytor inne på träffområdet. Flertalet schyssta customs & hot rods fick parkera längs vägen & när ägarna sen tog sig till fots in på området blev de omkörda av svettiga 70tals limousiner, epa traktorer & Volvo 240s! Det fanns ett stort fält dit husvagnar kunde ha hänvisats istället för att stå & skämma utsikten på området. Om man nu måste släpa med sig sin Kabe & ha matchande träningsoveraller så anser vi att man ska ha tillgång till en plats avsedd för detta istället för att parka bredvid en asfrän 32a kupa till exempel.

En annan sak som förvånar oss varje år är avsaknaden av föda. Ett förbannat hamburgestånd är ju inte direkt tillräckligt för att mätta allt folk. Man kan ju tycka att om entréavgiften är 300 spänn så kanske det åtminstone kan finnas lite valmöjligheter när det kommer till mat. Nåväl, som vanligt så var det besökarna som gjorde tillställningen till ännu en cool träff. Här nedan presenterar vi ett axplock av de hundratals bilder vi knäppte.

Vi syns på A-Bombers Old Style Weekend till helgen!

Enjoy! 

 Var där eller var fyrkant!

Mer info på: www.bigmeet.com

Peace!

Okej kids, dags för en historielektion. Gene Winfield är enligt de flesta känd som en sjuhelvetes lackerare. Detta med all rätt, men vi vill presentera “hela” historien om Mr Gene Winfield för er. Den extremt nerkortade historien innehåller inte endast fade paint jobs, utan även en hel del bilbyggande & kärlek till the fine art of customizing!

Robert Eugene Winfield föddes 1927 i Springfield, Missouri men flyttade till Modesto i Kalifornien innan han fyllde två. När Gene fyllde 15 bast skaffade han sin första bil, en 29a Ford kupa, som han givetvs trimmade & målade om direkt. Efter lite våldsam närkontakt med en taxi skrotades 29an & en 31a roadster inhandlades istället. Roadstern fick lite mer ombyggnation än den lilla kupan, bland annat vräkte han ner en V8 från en 37a Ford mellan ramskenorna. Även instrumenbrädan & vindrutan fick 37an släppa ifrån sig. En 32 kylaraskering satt som gjutet  & Gene bytte 19″ hjulen mot 16″ istället.

Direkt efter plugget bestämd sig Gene för att join the navy. Året var dock 1945 & kriget var över inom sex månader. Efter ytterligare ett halvårs militärtjänst i det krigshärjade Europa kom Mr Winfield så slutligen hem 1946. I ett litet kycklinghus bakom sin mors villa började han nu att bygga bilar. Det första som rullade ut ur kycklinghuset på 1309 Figaro Avenue var hans brors 41a Plymouth. Den var nu taksänkt 3″ & skickades till Hall Upholstery, i San Leando, för att få ett Carson Topliknande tak. Efter succén med brorsans bil så började vänner & bekanta att höra av sig för att få bilarna tillfixade av Gene. Kapade fjädrar & igenläggning av emblem till en början. Men innan han flyttade ut ur det lilla kycklinghuset så hade han hunnit med att byta grillar, modifiera fram- & baklysen & choppa några bilar.

1946 startade Gene, tillsammans med några lokala hot rodders,  Century Toppers Auto Club. Winfield blev även vald till president i klubben.

1948 blev Gene återförsäljare för Hot Rod Magazine & med tidningen som referensmaterial byggde han sig en 27a Roadster.

1955 flyttade Gene, efter 9 år, sin verksamhet från moderns bakgård till Windy’s Custom Shop & döpte om det till Winfield’s Custom Shop. Innan flytten hade jobben börjat rulla in så pass att han numera hade anställt folk.

1957 kom Gene på den numera legendarisk lackeringstekniknen som vi på svenska kallar fadening. Alltså att man “skuggar” ut candyfärg. Han kom på tekniken efter att ha mixat två kulörer av candy. Så kallade faded paint jobs har sedan dess varit Gene’s kännetecken & han har rest över hela världen & utövat just detta.

1958 byggde Winfield sin Jade Idol & blev känd över hela USA. Bygget tog två år att färdigställa & baserades på en 56a Mercury.

1962 anställdes Gene Winfield av AMT som designer av modellbilar. Han jobbade som konsult fram till 1966 då han fick heltidsanställning med uppgiften att leda deras Speed & Custom Division Shop. Där byggde han nu bilar i full skala. Tack vare sitt jobb på AMT fick Gene kontakt med Hollywood & byggde bilar till olika tv-serier, bland annat Star Trek.

1970 öppnade han en egen shop i norra Hollywood för att komma närmre filmindustrin. Shopen döptes till Winfield’s Special Projects & där byggdes det bilar till inte mindre än 20 stora Hollywoodproduktioner. Förutom att bygga bilar åt filmindustrin byggde han en uppsjö av galna fordon åt reklambranschen.

1974 stängde han sin shop i norra Hollywood & arbetade hos Traditional Coach Works fram till 1977 då han öppnade sin egen shop i Van Nuys.

1979 flyttade han verksamheten till Canoga Park.

I dagsläget arbetar Gene i sin egen shop i Mojave, CA & har numera en plats i Darryl Starbird’s Custom & Hot Rod Hall Of Fame. Han valdes även till “Builder Of The Year” under 2008 års Detroit Autorama.

Källa: www.kustomrama.com

Bilder: http://public.fotki.com/rikster/