Med händerna prydligt tillknäppta bakom ryggen å näsorna längs takåsarna, med halvslutna ögon, spänd överläpp och giporna i en världsvan min var vi på alternativunderhållning i Torshälla för att spana in 1000-konstnären Urban Engströms utställning på Eberling-muséet.

Kanske avslöjades vi, trots anstängt minspel, att inte passa sinnebilden av konstmuséebesökare genom våra snetrampade skitiga Converse, orakade nyllen och oljefingrade trucker-kepsar. Men vi var nog heller inte Eberling-muséets första besökarna av den arten den här sommaren eftersom Mr. Engstöm från Stallarholmen har övertygat om att handbyggda gamla motorcyklar kan, och bör anses som konst.

Vi vet att det finns ett motstånd i den etablerade konstvärden mot det som som kan uppfattas enkelt att förstå och sådant som faktiskt kan användas på riktigt. ”What, kan man använda den fo’ real? Då är det fan inte konst! Modern konst ska vara abstrakt och jävligt svårt så ingen begriper förutom den utbildade och vältalige konstnärssjälen”. Hur som helst bevisar Urban motsatsen, och även om det inte handlar om en hel hall fylld till bredden med en massa choppers, gör han ändå en viktig insats då han lyckats med att, vad vi känner till, för första gången ställa ut en gammal Trajja och en BSA som skulpturer på ett etablerat konstmuséeum.

Man kan lugnt påstå att Urban Engström är något av en otippad kameleont då han blandar ett digert konst-CV med bland annat utbildning på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan, proffessorsgrad i skulptur och en mängd utställningar i ryggen med en passion för gamla motorcyklar. Hans etablerade ställning som konstnär hjälper säkert till, men tar man sig en närmare titt på de två hojar som ingår i utställningen, kan man förstå att ingen kan neka honom att kalla det skulpturer.

Death Rattle ar något så udda som en svensk-indiskt-ungerskt ihopplock baserat på en 42:ans modifierad BSA-ram med en metanoldriven 500cc Jawa isracing-spis med dito låda. Original 40-tals BSA webbgaffel och obromsat fram. Handgjorda detaljer och knackad och syra-etsad dekor.

Den andra hojen har varit rätt omtalad vet den som hänger med. Johnny Cash special kom 2:a i chopperklassen på Norrtälje Bikeshow 2008 och har figurerat i ett antal MC-tidningsreportage. JCS är byggd på en stelopererad Trajja-ram med en T140 unit-motor. Gaffeln och bägge bromsarna är från diverse 70-tals Honda.

Urban Engstöms hemsida:
http://www.urbanengstrom.se/

Omkonst.se om utställningen:
http://www.omkonst.se/10-engstrom-ogren.shtml

Att diskutera huruvida något är snyggt eller fult är lika meningslöst som att diskutera om en musikstil är bra eller dålig. Smaken är ju som bekant likt en schizofrens personlighet, delad.

Det som en person uppfattar som klädsamt & cleant kan i nästa persons ögon se alldagligt & trist ut. Vissa gillar att fullkomligen dränka sina fordon i pin striping i linje med rådande “rat rod” trender. Andra gillar att smakfullt låta någon skicklig artist randa paneler längs karossen, randa sökarlyktor, brädor & skuffluckor i exakt lagom mängd. Vad som är snyggt ligger som sagt i betraktarens ögon.

Att texta dörrarna är ett hyffsat populärt sätt att rädda en gammal, eller sprillans ny, lack på. Att måla dit en befintlig, påhittad eller sen många år nerlagd firmalogga är som bekant inget ovanligt heller. Vi har samlat ihop ett gäng schyssta dörrtextningar åt er, kära läsare. Oavsett vad ni diggar för prylar så kan ni imponeras av dessa hantverk!

PEACE!

The Accidents, Demons, Submissions & Jed Clayton Combo på scen. Försäljare. DJs. En hel armé av pin stripers & lowbrow artists. Givetvis kommer det även finnas flottiga burgare att fylla kistan med. Om alla dina polare råkar vara lika törstiga som Lowbrowredaktionen så kanske du har problem med att hitta fyllechaffis till din gamla Ford eller Cheva & då har ni övernattningsalternativen listade här nedanför!

Camping: Gustavsviks Camping.

Vandrarhem: Livin’

Hotell: Det finns ett helt gäng med hotell som ligger centralt men Ibis kan vara att föredra då det inte ligger mitt i smeten samt att de har en fläskig parkering.

Den 29 Maj är det ju som ni alla vet dags för århundradets mustigaste car-bike-punkrock-rockabilly-showdown i Örebro,

Vi kan ju även passa på att påminna er om att The Accidents, Demons, The Submissions & Jed Clayton Combo kommer lira. Punkrock, garagerock & rockabilly varvat med bad ass bikes, hot rods, customs & en jävla massa lowbrow artists & pin stripers borgar ju för en nice tillställning i slutet på Maj – början på sässongen. Försäljare kommer finnas på plats & hela kalaset kostar endast 100 riksdaler – 20 spänn om du bara vill kika på alla fordon, säljare & konstnärer på dagen. Skulle du bli hungrig av att ha glott på massa fräna prylar för länge så kommer det givetvis serveras käk från grillen. Hope to see ya there kats & kittens!

* Evil-T, pin striping maniac & Göteborgs finest.

* Yoda, bad ass pin striper & Ford raggare aus Eskilstuna.

* Buller, talanted pin striper.

* Von Sven, yeah you’ve all heard about him, top notch pin striper.

* Sean Barton, american pin striping dude.

* Freddyboy, the talented pin striping youngster.

* Peter “PG” Gustavsson, awesome lowbrow artist.

* Jimmy. Tatuerare från Karlstad som målar helt skruvade saker! Jimmy tar även med sin gaddningskollega Emil som kommer visa upp sina skills med penseln.  

* Tim”Evil Baron” Alenius. Tatuerare och ägare av Evil Eye Tattoo.

Klicka på respektive dudes namn för att ramla vidare in på deras hemsidor!

Är panellackeringar, flammor, scrolls, fades, flake & dylikt din kopp av te? Kolla då in Freddy Boys stuff!

Fredrik Söderlund är fanimej inte alls speciellt gammal & ändå är han exakt lika duktig med svärdsläparen som jag är trött på prinsessan Victorias bröllopsplaner. Han randar allting, överallt, hela tiden & är bland de grymmaste i vårt avlånga land på det han sysslar med. Fredrik kommer dyka upp i egen hög person på Lowbrow Goes Demented i örebro 29 Maj & randa grejer tillsammans med sina pin stripin’  bro’s  Sigge & Yoda. Den silvriga Olds 60an som ni finner här nedanför är en nice kärra som Fredrik precis är klar med åt en välkänd Stockholmsprofil som går under smeknamnet 50tals-Jon. Panels, fades, lettering & pin striping är några av ingridienserna på detta slagskepp. Vill du detaljstudera denna bitchin’ 60s motherf#cking custom så har du chansen snart då den kommer publiceras i nästa nummer av Lowbrow Magazine. Vill du ha din hoj, custom, hot rod eller annat valfritt objekt randat av Mr Söderlund tar du & ringer honom på 073-5056402. Om du lider av någon slags social fobi, är blyg eller bara har tappat rösten pga för mycket skrikande i någon raggarbil igår kväll så mailar du honom på info@fredriksoderlund.com   

Det finns museum som passar de flesta individer & intressen. Larry Watsons museum kan nog falla er Lowbrowläsare i smaken. Lackgeniet behöver väl egentligen ingen närmare presentation men här kommer lite matnyttig bakgrundsinfo.

Larry föddes år 1939 i Amerika & har under åren lagt fler fräna lacker än de flesta av oss kan drömma om. På mitten av 50talet började Larry ,inspirerad av Von Dutch, att utöva pin stripingens ädla konst. När Mr Watson randat sin egen Cheva 50a , The Grapevine, trodde folk i bilsvängen  att Von Dutch hade gjort jobbet. När det väl gick upp för folk att Larry hade en oväntad talang så ramlade kunderna in. Varje dag efter plugget stod det 3-4 hala bilar & väntade på att bli randade utanför den unge herrns hus. Nu är det ju emellertid inte som så att det endast är pin striping som tankarna förs till när man hör namnet Larry Watson. Bilder av vilda flammjobb, panellacker, candy, flake & pearl ploppar även upp i skallen. Efter att ha lackat ett galet flammjobb på en gammal Ford ägd av en dude som kallades Buzzy så ökade intresset bland folk att få sin bil målad av Larry ytterligare. 1957 öppnade han Watson’s House Of Style i Long Beach, CA. Larry bestämde sig för att ta till ett nytt grepp, att customisera med färg. Han köpte sig en 58a Tbird som kördes till Barris för att “custas” lite milt av bland annat Bill Hines. Åskfågeln draperades sen i en silverpearl & fick paneler uppmaskade & lackerade i en lila nyans. Reklamknepet funkade & Larry anlitades för att måla the Rod & Custom Dream Truck. Han arbetade även hos Barris ett par månader tillsammans med Dean Jeffries. 1960 la Larry sitt första flakejobb & 1964 körde han sitt första Cobweb paint job. Han knegade som besatt runt 12-20 timmar varje dag & hade flertalet medhjälpare. Hans lackeringar syntes på hojar & bilar överallt & han bestämde sig för att sälja shopen då han var på topp & ej kunde ta det hela längre. Han satsade på en skådespelarkarriär & lyckades med konststycket att delta  i drygt 140 tv-serier. Numera är Mr Watson pensionerad & det för oss tillbaka till vad jag yrade om i början av denna artikel – museumet! Larry Watson har ett privat museum med bilder & prylar från hans dagar som sjukt skicklig lackerare & tv-skådis.

Initiativtagare är motorcykelentusiasten Christer R Christensson som tillsammans med Mc-historikern Ove Johansson ställer ut sina personliga samlingar.

Årets tema är Harley-Davidson,  ett av motorcykelvärldens mest kända varumärken. 20 utvalda motorcyklar visas inklusive ett par ovanliga Board Track racers från 1910-talet. Många av Harley-Davidson’s motorcyklar har fått smeknamn som
“Silent Grey Fellow “1913, ”Keystone” Racer 1916 , ”Peashooter” Racer 1926, “Knucklehead” 1938, ”Panhead” 1948 och ”Easy Rider “  1969

Mer info på hemsidan: www.mc-collection.com

Reb Tat2's Studio

Lowbrow Magazine lyckades få en kort pratstund med den högst produktive tatueraren och kustom-kisen från Göteborg. På ett eller annat sätt har du säkert redan kommit i kontakt med verk av Sibban på Reb Ta2’s. Han klottar inte bara på folk utan sköter även bl a den grafiska biten åt Jokers Car Club där han ingår som medlem. Det som kännetecknar vårt intervjuoffer är en genuin frihandsstil med en överlägsen Old School-känsla. Tatueringar, grafik, konst, musik, roddar och MC-byggen, inget verkar omöjligt för västkustens Kustom-estet.

LB: Yo! Reb(el) Tattoo kallar du din studio. Betyder det att du helst tatuerar sydstatsflaggor och ku klux klan-gubbar?
Reb: Javisst! Mycket gärna.

LB: Jag gjorde en knarkarmaskin av en eltandborste, nål och skrivbläck en gång. Det blev bara skit så jag la ner. Hur och när halkade du in på det här? Berätta lite om hur det började och fram till nu.
Reb: Mina klubbkompisar i Hilldings MC köpte gaddningsmaskiner till mig runt -91. Resten fixade jag, så var det bara att börja plåga folk.

LB: Tatuerare måste ju vara några av de mest produktiva konstnärerna någonsin. Om man bara kikar på de jag känner som du gaddat, blir det typ fler än vad man kan räkna till. Hur stor del av motiven är original, och håller du koll på hur många det blivit genom tiderna?
Reb: Jag ritar runt 95 procent av det jag tatuerar, men jag har inte en aning hur många det kan ha blivit genom åren. ´

LB: Stämmer det att du helst gör klassiska motiv, eller går det lika bra att klämma in en ros på axeln och en delfin på vaden här och där?
Reb: Jag diggar rosor! Allt går att göra kool.

LB: En starkt rådande gör-det-själv-mentalitet och billiga maskiner från Kina har gjort att det ploppat upp taskiga tatuerare lite över allt. Tror du att det är tufft att tatuera, pengar eller någonting annat som lockar? Har du någon åsikt?
Reb: Jag menar, det ser ju ganska lätt ut att tatuera så… Men jag bryr mig inte om någon köper den skiten, det funkar ju ändå inte.

LB: Utöver tatuerandet och målandet bygger du Hot rods och motorcyklar, spelar ståbas i ett psychobillyband, uppfostrar barn och reser. Satsar du på hjärtinfarkt vid 40?
Reb: Man gör så gött man kan. Det gäller att ligga i när man är en livsnjutare.

LB: Eftersom du är inne på det här med roddar och kustoms. Tar du några konstnärliga influenser från den skolan såsom Ed Roth, Von Dutch m fl?
Reb: Ja, alla som byggt och bygger inspiererar mig. Det finns mycket koola prylar därute, så det e bara å öppna ögonen och låta sig inspireras.

LB: Du känner säkert till såpan om ett gäng solbrända TV-tatuerare. Där man oupphörligen hör om själva motivets syfte och mening. Det är allt från att en tatuerad groda ska betyda att man ”hoppat” iväg från livet som pundare till att en lotusblomma ska betyda att man är sugen på att bli astronaut och åka till månen osv. Finns såna här retards på riktigt?
Reb: Det finns mycket idioter där ute… Kör försigtigt!

LB: Till sist, får vi höra en top-5 av oumbärlig musik att tatuera till just nu.
Reb: Lyssnar på Los Challengers, Graveyard, Pentagram, Rose Tattoo och don Cavalli (Cryland).

Kontakt: www.rebtattoo.com

Från ingenstans dök han upp som en raket och hänförde en hel skock svärdsläpsförare. Den lysande kritiken på etablerade forumet Sketch Kult verkar aldrig avta. Trots att Lars Buller-Kylvik är relativt ny i gamet, är vi på Lowbrow redan beredda att hylla en blivande mästare!

I Pin Stripe-sammanhang kallar sig Lars Buller-Kylvik kort och gott för det något säregna släktnamnet ”Buller”. Om du kanske inte känner till honom än är det inte särskilt konstigt. ”Buller” började intressera sig för Pin Striping först i början 2006, och på knappt två år har han kommit till en standard som är häpnadsväckande. Redan bland de första verken kan man se att det är bra skit på gång. Hårfina korrekta linjer utan en tillstymmelse till darr på näven. Att ge sig in i komplexa mönster i flertalet färger verkar inte skrämma honom heller. Resultatet blir helt enkelt oförskämt bra.

Om man går igenom verken så här långt i kronologisk ordning, ser man att utvecklingen har gått så fort att de kan liknas vid när Han Solo drar i hyper space-spaken på skeppet Falcon, ja, ni vet när stjärnorna blir som streck. Redan nu har han galopperat om gamla stötar som har kladdat hela livet, och det verkar varken finnas brist på innovation eller engagemang.

Självklart är Buller inte helt nyfödd när det kommer till att uttrycka sig estetiskt. Arvet kommer från morsan och att måla och teckna är något som alltid har funnits där. Inte en helt olämplig bakgrund och grogrund när det kommer till att ta sig an en avancerad konstform som denna. Konst som förhoppningsvis hamnar på så många schyssta roddar och kustoms som möjligt.

Så snart folk får upp ögonen för Buller torde han vara bland förstahandsvalen bland aktiva pin stipare. En som redan förstått det är bland annat Dean från vedertagna MC-blaskan DiCE, som efter ha sett en av våran konstnärs stripade hjälmar uttryckte sig ungefär: ”That helmet is WICKED! Where do I send my bates helmet? I want one for myself!”

Beslutsvägarna är inte särskilt långa när man väl ser vad Buller går för, och med den här kvalitén så här tidigt, vet vi inte var det här ska sluta. Vi spår en kometkarriär och är stolta att som första tidning publicera ett axplock av den här förmågan från Karlskoga.

Kontakt: kylvik@bredband.net

Myspace: http://www.myspace.com/bullerartworks