Efter enveten och långvarig bearbetning av den evige rebellen, upprorsmannen, motorcyklisten, lackesset, påsättar’n, krönikören, mytomanen, seriefiguren… Men som också kan sägas vara den svenska motsvarigheten av poeternas poet; socialrealisten Charles Bukowski. Kan vi nu äntligen presentera ett kapitel ur svensk motorcykelhistoria, direkt levererad av ovan nämna hovmästare…

…Nu börjar jag historien om Flacksta MC som sedan 20 år tillbaka är Lyan MC…
Det var en gång för länge, länge sedan. Jaa, inte så länge tillbaks som på Jesus tid, men nästan i alla fall. Det var åttital, tidigt åttital. Hösten grep så smått sin knotiga hand om den späda naturen. Smutsiga planer hade smitts en längre tid bland ett finnigt tonårsgäng runt det geografiska läget runt Parken Zoo.Fullpoppade av ungdomsacne och gängliga likt odödliga, moderna cowboys ledde man upp sina maskiner mot en liten skitig lada i området Flacksta. På den tiden fanns inte OBS-Parken eller Tuna Park, ej heller rondellen samt tvärvägen som numera håller ihop väg 230 mot Katrineholm och E20….bara en lååång nedåtsvacka till raksträcka ut efter åkrarna på vägen mot Ekeby flygfält.
Så ni förstår vilken fin fart man kunde få upp…vi hade det som en oskriven regel, nästan som en sport att varva ur de engelska järnen så krökarna stod rakt ut…som grova, blånerade penisar ur topparna….för att innan den lilla grusade avtagsvägen till vänster släppa gasen så ett snarkljud uppstod som måste fått de döda på St Eskils kyrkogård att ställa sig i Giv akt!
Man iordningsställde ladan för okristlig verksamhet, skramlade ihop till en back läsk att ställa i det uttjänta kylskåpet utan dörrgångjärn som någon hittat i ett närbelagt dike. Den ihopskramlade läskbacken tömdes rätt snart. Men med lite vinst på var flaska så kunde snart två backar införskaffas…sedan tre..och sedan…Ja, ni fattar?!

Bågar från båda sidor Atlanten

Vad var det då för maskiner som vårdades i dessa unga ”mäns” händer? Vi räknar och minns….En stycket BSA (650cc äggmotor, minns inte om det var en Spitfire eller Thunderbolt), tre stycket Triumph ( 650cc Bonneville varav en med Morgo 750 options) samt tre stycket Norton (två Commando 750cc och en Atlas 650cc). Under våren 1983 anslöt sig två ”piloter” till dekadensens näste.
Vad tillförde då dessa nytillskott? Jo, ytterligare en Triumph (650cc Thunderbird) och en ”ratbike” Norton (Commando 750cc, samma som man kan se på foton i en lerpöl med rykande motor från Carolina´s party -83) en mattgrå tingest med stående Weber framför pungen (farligt!).
Man skulle med största säkerhet kunna hävda att det var nu som ”Janne-Masen” fick storhetsvansinne och sålde Bonnie-Trajjan till förmån för en (enligt dåtidens mått, storkubikare 1420cc) Early Shovel. Alla var stumma av förundran när ”Masen” sladdade iväg i gruset med resultat att varje kolvslag formade gruset som om en jättelik orm rafsat sig iväg! Ett mirakel…Madre Maria!
Då var vi alltså nio stycken, lika många som besättningen i en B17 Flygande fästning eller B24 Liberator (beroende på dess uppgift) under åren då Hitler rumsterade runt som ett orosmoment i världen… Ladan kändes trång samtidigt som en oljehinna täckte vår ungdomliga, oförstörda, näst in till kristligt späda hud. Ny lokal söktes…och, läs och häpna…hittades!

New location

I ett industriområde, från stadskärnan sett en korsning till vänster innan rödljusen vid ASSA, lite efter Johanssons bildelar, mitt emot Nike gjuteriet… Björksgatan 12 var adressen. Jodå, fan… Det var en trevåningsfastighet, givetvis hamnade vi på andra våningen (ingen hiss!).
Vi fick ta den gamla knirrande traversen upp… typ, stroppa hojarna och hoppas att våra uttjänta ”hittade” oljedroppande stroppar skulle hålla… Jaa, kom man väl upp med livet i behåll så hade vi en väl tilltagen lokal att dekadenta oss ordentligt i… En avstyckad lokal, korrigerad plåt var vårt skydd mot den tillrättavisande vuxenfascist världen!
Men det var nog de omtalade ”efterfesterna” som den dekadenta och omoraliskt förfallande auran offentligt föll över oss… Oskyldiga små fina gossebarn!
Vi går nu vidare och minns… Jag vill nu minnas årsskiftet 1983/84… Det var alltså nu som det började röra sig amerikanska järn i våra lokaler (så jag borde då tidigare skrivit om brittiska Lancasters, Halifax och Short-Stirlingbombare?).
Nåväl, gott folk… Under senvåren -84 anslöt sig ytterligare två ”pirater” med ytterligare två Trajjor (Bonneville 650´s). Elva gringos i en numera för liten klubblokal, trångt ännu en gång…men det föll sig så att hyresvärden påbörjat en omfattande renovering av den gamla industrifastigheten… Så vi flyttade ännu en gång… En våning upp!
Ta det lugnt käre läsare, ty nu hade vi plötsligt tillgång till en helt spriddlivittans ny hiss, som rymde fyra hojar + piloter…Samtidigt! Lokalerna var fina, fräscha och ljusa. Våra byggen blev vildare i samma takt som brutala polisjakter tog fart. Utan överdrift skulle man kunna hävda att vi tillförde staten grova ekonomiska resurser med våra dryga böter.

Vansinnesbyggen på vägen

När vi inte var ute på vägarna för att terrorisera stadens medborgare så höll vi oss i våra lokaler för att konstruera ännu fler obesiktningsbara tvåhjulingar samt en och annan trike. Efterfesterna under helgernas sena timmar kan liknas vid djuriska orgier där vi likt spindlar i nätet lockade till oss medelsvenssons unga döttrar för att mätta oss i dess späda kött.
Ännu en Triumph-pilot anslöt och nu var vi tolv… Tolv fördömda män, på sina i vissa fall tvivelaktiga järnhästar. Festerna blev till vardag och alltid planerades nästa kalas bland våra vänner i andra städer. Den pilot vars maskin stod ur funktion körde följebil med 20-manna tält och okristliga förnödenheter som dukades upp efter lyckad landning.
Vi har nu med en Bonnevilles hastighet förflyttat oss till tidig vinter 1988. I våra numera y-frontsunkna och sönderrunkade lokaler fick vi ett erbjudande vi ej kunde fly… Kommunen lät förmedla att de hade en fastighet utefter Katrineholmsvägen till ett bra pris per månad att hyra.
Efter en rekognosering bland minusgrader och snödrivor nappade vi likt nekrofiler i ett obevakat bårhus… När flytten var klar och vi delat upp våra bås så kom en idé om att försöka oss på en vårfest. Förfrågningar sändes brevledes till närmsta klubbar med skrämmande positiva svar.
Sagt och gjort… Första festen hölls i slutet av maj -88 där vi under lördagen höll en utställning i Parken ZOO med vilda choppers, hala bobbers samt ett antal amerikanska bilar. Succén var ett faktum.
Även festen senare på kvällen blev något av en höjdare vad gäller liveband, strippor, alkohol och tillhörande dekadens med larviga lekar och perverterade orgier i snusk och osunt leverne.
Sommaren 1990 innebar en splittring av klubben varvid halva gänget behöll kåken och den andra halvan fick maskinpark samt delar av inventarier att inreda sin nya lokal. Splittringen var ett sorgligt kapitel men till många delar en naturlig händelse under de situationer som uppstått både inom och utanför Flacksta MC.

[View with PicLens]

12►