Nej just det, era ögon registrerar inte två hot rods på bilderna här nedanför. Inte heller två customs eller dubbla hojar. Så vad gör de då på Lowbrows sida?! Jo, de publiceras av den enkla anledningen att de är en duo av  helvetsmaskiner & sånt råkar vi älska. Förbered er på en hyffsat lång historielektion om dare devils from days gone by, en massa hastighetsrekord & siffror.

Captain George Edward Thomas Eyston var en britt som körde skiten ur det mesta under 20- & 30talet. Det som  sparkade igång hans karriär var diverse road racing evenemang i Europa. För att nämna några kan vi spotta ur oss 1921 & 1926 års French Grand Prix där han gjorde succé i en Bugatti. Senare gjorde han sig känd för att bränna runt i diverse MGs med tuffa namn som Magic Midget & K3 Magnette. År 1933 ställde han upp i Isle Of Man & 1934 var det dags för italienska Mille Miglia. Captain George var alltid sugen på att bräcka suspekta hastighetsrekord, något som resulterade i att han bland annat stoppade ner en dieselmotor från en buss av märket AEC i ett Chryslerchassi för att köra höghastighets/uthållighetsrace. Han kom upp i 100.75 mph på Brooklands 1933 & 106 mph under 1936. Under 1935 begav han sig som en av de första brittiska förarna till Bonneville Salt Flats. Det var där som han senare skulle komma att förevigade sitt namn som raceförare i sin Thunderbolt.

Den 19e November 1937 kom han upp i 312 mph(502.12 km/h) på Bonneville Salt Flats. Knappt ett år senare dök britterna upp med Thunderbolten igen & med förbättrad aerodynamik blåste man nu på i 345.50 mph (556.03 km/h) den 27e Augusti. Det rekordet stod sig bara i några veckor tills en annan brittisk talang vid namn John Cobb brände fram i 353.30 mph (568.58 km/h) i sin Railton-Special. Trissad att knäcka detta rekord gav sig Captain George återigen ut i sin Thunderbolt & lyckades pressa upp den i 357.50 mph (575.34 km/h), detta knappt ett dygn efter det att Cobb satt sitt rekord.

Mr Eyston & hans Thunderbolt höll rekordet i nästan ett år när de återigen blev bräckta av Cobb som då dundrade fram i 369.70 mph (594.97 km/h) den 23e Augusti 1939. Inga fler hastighetsrekord försökte sättas innan andra världskriget men Cobb återvände till Bonneville efter kriget & lyckades med bedriften att pinna på i 400 mph (640 km/h) medans Thunderbolten aldrig mer deltog i ytterligare försök till att sätta rekord.

Vad var det då för “bilar” som dessa två gentlemän färdades & trotsade döden i? Eystons Thunderbolt var utustad med dubbla Rolls Royce R-type V-12 Aero motorer. Vardera motor var på 36.5 liter samt kompressormatade. De åtta hjulen satt monterade på tre axlar. Karossen var tillverkad av polerad Birmabright, en då helt ny aluminiumlegering. Thunderbolten var aldrig aerodynamiskt utformad & föreföll ganska klossformad med en enorm fena i aktern. Den otroligt fräna farkosten turnerade i Nya Zeeland under andra världskriget & förstördes då i en brand. Det som finns kvar av motorerna kan skådas på Museum Of Transport And Technology i Western Springs, Auckland.

Cobb’s fordon Railton-Special var även den försedd med dubbla motorer. Närmare bestämt två stycken kompressormatade W12-block Napier Lion VIID flygplansmotorer. Dessa motorer var en gåva från den tatuerade & motorgalna tjejen Betty Joe Carstairs som hade använt dem i sin racebåt Estelle V. Vardera motor drev varsitt hjulpar, fyrhjulsdrift med andra ord. Hela spektaklet vägde över 3 ton & var nästan 9 meter långt. Bygget designades av Reid Railton & finns att skåda på Thinktank Museum i Birmingham, London.