För er som inte varit på “The Doll Hut” ska jag snabbt informera om att detta var ett legendariskt ställe för livemusik I dryga 15 år och att haket, som är dryga 100 kvm stort ligger I Anaheim, Ca. Stället är “kult” som det heter I nu för tiden.Nåväl, jag vevar fart I den här storyn som för mig börjar 1999 när jag, Micke Barbwire och Gurra är på studieresa för att uppdatera våran klubb I Stockholm, Hot Rock Ranch.
Av en slump slår vi upp O.C Weekly och får se att nån cowboy som heter Wayne Hancock ska lira på nått honky-tonk som kallas Linda’s Doll Hut.

Efter att ha virrat runt I timmar hittar vi dit. Stället har inga fönster och ligger I ett rätt skabbigt industriområde, utanför sitter en lirare som säkert väger 400kg och säljer biljetter. För att hoppa snabbt framåt kan jag säga att första besöket etsade sig för evigt fast I minnet. Folk nyttjade berusningsmedel, rökte Lucky Strike och trängdes framför den minimala scenen, och på väggarna satt planscher på Wildfire Willie och Daytonas. Kool tyckte vi och sveptes med I gemenskapen som alltid funnits på Doll Hut.Några år senare köpte Anthony från Shifters loss haket ihop med dåvarande tjejen, Blue.

Snabbt blev The Doll Hut ett tillhåll för alla greasers och hot rodders från Orange County och mängder av balla band lirade här. Varenda helg stod det 20-30 hot rods och customs utanför klubben, helt oslagbart! Svårt att förklara så här I efterhand hur poppis stället faktiskt var, det saknar faktiskt motstycke, men här kommer ett forsök.

När en av killarna I Shifters blev påkörd och hamnade på sjukan en längre tid så skulle det arrangeras en välgörenhetsshow för att täcka sjukhusräkningar. Av nån anledning fick en viss Joe Strummer reda på detta och ringde upp en viss Brian Setzer.Samma kväll uppträdde och festade dom båda med alla på Doll Hut utan att ta betalt en enda spänn! Brian har alltid gillat Shifterssnubbarna.

Jag minns när jag och Wgren brukade dra dit på vardagarna efter jobbet. Han körde sin ’64 Galaxie och jag körde då en ’66 Caddy. Kvällarna slutade oftast I burnoutspektakel utanför klubben och race hela vägen hem. Naturligtvis var inte min bil reggad eller försäkrad och att få punka på motorvägen I full sula efter att ha partat på Doll Hut var rätt spännande.

Minns även när turistande svenskar fick se några brudar ha sex på motorhuven på en kustad plyma på parkeringen – ”A Kodak Moment”. Många svenskar har nog stoppat in trynena här genom åren för en bit rock’n’roll-historia.

Vi hade en fotosession för svenska Café Magazine bakom Doll Hut vid nåt tillfälle. Backyard Wrestling var innegrejen och jag och Wgren skulle föreställa ett par white trash-snubbar som slogs. Vi hade fejkblod och “Hollywood-flaskor” vi drämde I skallen på varandra. Klart skoj tidsfördriv när man är bakis, men fan vad ont det gjorde.Vi avslutade med att jag sprängde bakdäcken på min ’63 Galaxie cab I en vild burnout. Inget märkvärdigt med det, bara “ännu en helg” I Californien.

Slutligen sålde Blue stället och drog till Texas, nya ägaren satsade ett tag på konceptet med storpattade bartendrar, rockabilly och billiga drinkar, men efter ett par allvarliga knivslagsmål så ändrades imagen än en gång. Ett tag var det bara psychobilly som gällde, nu är det halvtaskiga punkband som lirar där I stort sett varje dag.Den fåhövdade publiken består numera mest av närmast sörjande, och det hela känns rätt deppigt.

Var nyss där och diggade The Vooduo och publiken bestod av två skäggiga truckers och fyra halvflummiga brudar. Bärsen var varm, colan var slut och haket var upplyst som en väntsal.
Kollade ut genom dörren och mindes när “The Brownneck Bandido” och “The Purple People Eater” var parkade framför entrén och senaste snacket hände just här. Nu såg jag en husbil från sent –70 tal, en Honda och en Cheva pickis.